Nya hot kräver mer av arbetsgivaren

 In Nyhet

Nice, Berlin, Bryssel, Paris, Olso, London, Köpenhamn, Stockholm….

Listan kan göras lång över de städer som under senare tid drabbats av storskaliga terrordåd. Kommer du ihåg hur dessa drabbade ditt företag, vad ni gjorde och hur ni redde ut om er personal var drabbad? Dessa incidenter har fått en direkt påverkan på svenska företags medvetenhet kring risker och vilja att hantera säkerheten för sina tjänsteresenärer och expatriater.

Ett företags omsorgsplikt om sina anställda går under det engelska begreppet Duty of Care. Många är de företag som historiskt tagit ganska lättsamt på denna skyldighet. ”Vi har ju ingen verksamhet i riskländer och behöver därför inte lägga energi på detta” har varit en vanlig invändning fram till dess att extremisterna flyttade sin konfliktsarena till vår hemmaplan. Nu är tonen en annan.

Det som händer när det ”smäller” är som regel följande: Vd som får informationen springer ner till HR-chefen och ställer frågan -Har vi folk där? Är de OK? Utan relevanta processer, leverantörsavtal och stödsystem står HR-chefen inte sällan utan varesig verktyg, kunskap eller stöd i att kunna svara på VD´s frågor. Tidsutdräkten som det kan ta att få en klar bild över vilka som befinner sig i landet, om de är oskadda eller i behov av hjälp kan bli långa och skapar mycket stress och osäkerhet och det blir ofta uppenbart att åtgärder måste vidtas, men vad?

Travel tracking via resebokningsdata har hittills varit den enda möjligheten att kunna få en överblick om man har personal i ett land. Detta bygger dock på att alla anställda gör sina bokningar via det resebolag arbetsgivare har i avtal och hjälper inte om man vill veta exakt var man har sin personal, bara i vilket land de troligen befinner sig i. Idag finns möjligheter att realtidspositionera och stödja anställda via appar och annan teknik.

Tjänstereseförsäkringar har de flesta bolag, men få vet vad som ingår, vilken assistans man har rätt till, vilka assistans/responsbolag som försäkringsbolaget har i avtal och vilken hjälp man kan få vid extraordinära händelser. Många företag har dessutom ibland behov av stöd som inte täcks av försäkringsbolaget men saknar både relevanta avtal och finansiella lösningar för detta. Vem får tex avropa stöd vid händelser där försäkringslösningen inte gäller, ex vid force majeure? Att beställa en evakuering kan kosta miljonbelopp och förskottsbetalning gäller som regel…..

Resesäkerhetsutbildningar är något som ökar tryggheten och minskar risker, men vilka företag har det som obligatoriskt att anställda som skall arbeta i länder med förhöjd risk måste ha en relevant säkerhetsutbildning?

Riskanalyser av resmål bör alltid göras för att väga riskerna mot nyttan med resan men vilka informationskällor har företaget tillgång till? Finns korrekt landssäkerhetsinformation tillgänglig på intranätet eller går man bara in på UD:s hemsida och läser lite? Vem ankommer det på att väga/bedöma riskerna och har man en modell där man eskalerar ansvaret uppåt beroende på riskprofilen på resmålet?

Krishanteringsförmågan prövas som regel alltid vid dessa händelser. Har företaget en krisledningsgrupp? Är den utbildad och övad? Har man larmlistor och andra stöddokument upprättade och ett utrustat utrymme att vara i?

De frågor man som arbetsgivare nu bör ställa sig är: -Tror jag att vi går mot en säkrare värld eller osäkrare? Hur ser våra planer ut på den globala arenan? Fullgör vi vår omsorgplikt eller behöver vi vidta några åtgärder? De som sover gott är de som har tänkt genom dessa frågor och agerat i tidigt skede innan olyckan är framme.

Mattias Nygren
Business Area Manager
Travel Risk Management
2Secure

Senaste inläggen

Start typing and press Enter to search